Det ska bubbla i magen varje gång man ska träffas.
Man ska vara nervös och inte kunna prata flera timmar, flera dagar innan den första dejten.
Man ska kunna lita på varandra, man ska ha roligt, skratta, göra saker som båda tycker om, men ändå ska man ha separata liv så man får sakna varandra nån gång ibland.
Varje gång den andra personen går utanför dörren ska man bli ledsen, man ska ringa 3 minuter efter bara för att få höra den andres röst, bara för att veta att den fortfarande existerar.
Det är såhär många jag har träffat har beskrivit Kärlek.
Men jag har inte upplevt den känslan på ett bra tag.
Allt jag har känt är den där känslan av att man inte räcker till, att man inte får vara sig själv, att man inte har rättigheterna till ett eget liv eller en egen åsikt.
Är kärlek och smärta samma känsla?
Det är absolut en fråga jag ställer till mig själv varje dag.
Ska man behöva gå upp varje morgon och inte känna kärlek?
Det är hemskt, jag tycker inte att kärlek och smärta ska vara samma sak.
Så sluta missbruka meningen; Jag älskar dig.
För den gör att såret blir ännu större om det fina nån gång tar slut.
/ e.
lördag 23 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det gamla ordspråket "Hellre har älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls" ringer ganska klart i mina öron när jag läser detta inlägg.
Jag tror att många missbrukar älskarordet på grund av att de inte upplevt riktig kärlek eller eftersom de är kära i kärleken. Min gissning går främst inpå den senare av de två nämnda.
Jag själv tror inte på mycket här i livet, ingen gud eller så. Men jag tror på ÄKTENSKAPET och på dess helighet. Och inom äktenskapet skall det ingå kärlek som är mer gränslös än någon utopi som kan skapas av en ideologi.
Så jag håller helt med dig Evve(Y)
Keep up the good work!
Jag förstår vad du menar och det är klart att man inte ska förknippa kärlek och smärta. Att du inte får vara dig själv och att du inte känner att du räcker till, det hoppas jag att du inte beskyller dig själv för, för det är INTE något som du har gjort fel.. Det är killen som har problem och inte fattar vad kärlek är. De mognar ju trots allt 2 år segare än oss ;)
Du anar inte hur rätt du har i det du skriver. Vet precis vad det är du menar. Det är riktigt smart skrivet, i och med att det är helt rätt. Måste härma Cornelis lite ;)
"Keep up the good work!"
Att stiga upp på mornarna och inte känna kärlek... Usch...
Kärlek och smärta är absolut inte samma sak.
Men de hör ihop på ett inte allt för trevligt sätt... tror du förstår vad jag menar.
Men jag tycker inte att du ska gå och undra vad som blivit av kärleken. Den kommer så småningom. När du minst anar det så kastar den sig över dig :)
det är sådana tillfällen som är de bästa i livet ^^
Kram
Skicka en kommentar